Nu startar Krukväxtuppropet

Gamla krukväxter blir ofta släktklenoder som vårdas och ärvs i flera generationer. Nu startar Krukväxtuppropet i syfte att dokumentera och bevara denna kulturhistoriska skatt.

Programmet för odlad mångfald, POM, började år 2000 att inventera Sveriges kulturväxter. Krukväxtuppropet kommer att pågå under 2009 och 2010 och blir det åttonde och sista uppropet.

POM söker nu krukväxter som förökas vegetativt, alltså med exempelvis sticklingar, rhizomer eller lökar, och som har en väl dokumenterad odling före 1960. Av intresse är även krukväxter som har förädlats fram i Sverige eller har haft en betydande roll i handeln men sedan utgått ur sortimentet.

Krukväxter, rumsväxter eller fönsterträd är en mycket heterogen växtgrupp som kommer från många olika miljöer, alltifrån regnskog till öken. De har ömsom odlats inomhus och ömsom som utplanteringsväxter, men i allmänhet klarar de inte att övervintra utomhus. Dagens utbud av krukväxter överensstämmer i stora drag med vad som fanns för hundra år sedan i fråga om växtsläkten. Skillnaden är att nya sorter har tagits fram, ofta med avseende på större blommor och kompaktare växtsätt.

Krukväxterna är en del av vår trädgårdshistoria. Det finns ofta mycket kulturhistoria knuten till dem i form av berättelser, traditioner och lokala namn. En för omgivningen ny okänd växt var också förr en attraktion som stolt förevisades, och skott eller lökar var åtråvärda. Det bästa sättet att bevara en släktklenod var genom att sprida den. Många har fått en krukväxt när de har lämnat barndomshemmet eller i samband med dop eller bröllop. Växterna får historiska rötter, de blir som levande arvegods, och bevaras som minne av en person eller en händelse.

Krukväxtuppropet vill dokumentera och bevara både denna kulturhistoriska skatt och det mest värdefulla genetiska materialet. I första hand är det berättelser och information om växterna som POM vill få in. De krukväxter som uppfyller kriterierna dokumenteras. Nästa steg blir att samla in växtmaterial för ett långsiktigt bevarande i den svenska nationella genbanken.

Krukväxtuppropet sjösätts officiellt i samband med Krukväxternas dag på Bergianska trädgården söndagen den 22 mars 2009 kl 11.00-15.00, då allmänheten välkomnas att komma och berätta om sina gamla krukväxter för POM. Krukväxtuppropet har också en egen hemsida under www.pom.info, med mer information om uppropet, en tipsblankett och exempel på inkomna tips.

Mer information
För mer information om krukväxtuppropet kontakta Karin Persson, projektledare för krukväxtuppropet. Tfn 040-41 55 46 eller 070-264 63 56, karin.persson@cbm.slu.se

För mer information Krukväxternas dag i Bergianska trädgården se www.bergianska.se

-----------------------

Programmet för odlad mångfald, POM, är en nationell satsning som samlar in och dokumenterar både kulturväxter och kunskap om odlade växter. Informationen består både av biologi och kulturhistoria. POM är en del av verksamheten vid Centrum för biologisk mångfald.

Centrum för biologisk mångfald, CBM, är en gemensam centrumbildning för Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet för forskning och information om biologisk mångfald. Mer information: www.cbm.slu.se

Pressbilder (klicka på bilderna för att ladda ner högupplöst version)

		Det finns exempel på krukväxter som är mer än hundra år gamla. I Kristianstad finns en krinum som kan härledas till 1860-talet, då en släkting till de nuvarande ägarna köpte löken på den lokala marknaden av en kringfarande sjöman. Foto: Anna Hadders
		Krukväxtuppropet. Hjälp till att bevara vårt gröna kulturarv!
		Märta och Henry gifte sig 1924. De fick då en aspidistra som bröllopspresent. Den stod alla år i salen, mitt i rummet. När de inte längre fanns i livet övertog en av döttrarna växten.  Vid omplanteringar togs mindre plantor bort och planterades i krukor. När något barn eller syskonbarn har gift sig har de fått en aspidistra som ett arv från mor- eller farföräldrarna. Foto: Gunnar Johansson
		När barnen på 1950- och 1960- talet flyttade hemifrån fick de med sig en plattmaja. Modern hade i sin tur fått den från sitt föräldrahem. Plattmaja, idag Farfagium japonicum 'Aureomaculatum' (tidigare Ligularia tussilaginea var. aureomaculata eller Farfagium grande), en i dag inte så känd växt, som i slutet på 1800-talet eller i början på 1900-talet var mer allmänt känd.  Foto: Gunnar Johansson.